På spaning, men sen då…

För mig blev resan till London ytterligare en viktig spaning in i den spännande utveckling som sker inom utbildningsområdet. Att vi lever i en tid då samhällsutvecklingen går i en rasande takt, inte minst den digitala, ställer helt nya krav på skolan. Vår förmåga att hänga med i den utvecklingen kommer att vara avgörande för skolans legitimitet i samhället. Elevernas tillgång till moderna verktyg och viktigast av allt, dess förmåga att använda dessa, är och kommer att vara en av de absolut viktigaste delarna i skolutvecklingsarbetet. Londonresan gav råg i ryggen och viktig kunskap för att jobba vidare med dessa frågor. Föreläsarnas analyser och slutsatser, skolbesöken, nätverkandet, samtalen med medresenärerna, BETT besöket, ja allt gav en bra mix av input som är svårslagen ur ett skolutvecklingsperspektiv.

Nu fortsätter arbetet på hemmaplan där vi har ett riktigt bra utgångsläge. Jag menar, Sveriges IT-kommun 2009, snart har alla elever i grundskolan från år 7 tillgång till en personlig dator, det är väl ett ganska bra utgångsläge! Att vi också har ett riktigt bra utvecklingsklimat på den pedagogiska sidan med modiga ledare och pedagoger är det som gör att utvecklingen verkligen tar fart. För att vi, i lilla landet Sverige ska stå oss i konkurrensen med omvärlden måste vi erbjuda våra elever en skola av världsklass, och visst är vi på G!

Jag tog en del bilder under resan, här kan du se dessa.

Anders Störby

Det är inte alltid så lätt...

Tja, vad är väl en podcast på nätet? Det kan ju vara fullständigt obegripligt och alldeles, alldeles förvirrande! Jag vet fortfarande inte riktigt vad det är, men det verkar vara fler som är osäkra, så jag känner att jag är i gott sällskap. Det jag lärde i London om detta, det får du se om du klickar på play. /Jennie

På spaning

- Voffor gör di på detta viset?

Det är en fullt berättigad fråga när skolfolk från Falkenberg åker till BETT 2010 i London. Vi är ju redan årets IT-kommun!

För mig är svaret lika enkelt som självklart.
- Falkenbergs skolor är en del av det samhälle vi lever i, IT-samhället. För våra elever är det helt naturligt att använda digital teknik för att umgås, lära, göra, leka... ...utanför skolan. I och med En-till-En har vi tagit ett första steg på vägen för att det ska vara naturligt även i skolan. Men det är bara första steget. Vi vill att alla barn/elever hos oss ska ha tillgång till en modern lärmiljö. Alltså åker vi till London för att spana och knyta kontakter med andra som har samma ambitioner.

Med tillbaka från mässbesöken har jag nya insikter om var tekniken står just nu och vad som kan finnas runt hörnet.

Mobilteknik, interaktiva skrivtavlor, pekskärmar, simuleringsverktyg...

...användarvänligt!

Från skolbesöket tar jag med mig tydliga, uttalade och synliga positiva förväntningar och självbilder.

Föreläsningen "Learning from the Extremes" gav mig råg i ryggen när vi bygger vidare på En-till-En. Skolförbättring är fortfarande viktigt, men för att möta våra elever måste vi lägga mer fokus på att lära på nya arenor, bland annat med hjälp av ny teknik.

Till syvende och sist tror jag ändå att det allra viktigaste var att vi var många som åkte och att vi fortsätter att jobba tillsammans mot det vi tror på. Trots att vi sett samma saker tar vi med oss olika bilder. En tänkare har en gång sagt "We don't see things as they are, we see things as we are."(Anais Nin).

Tillsammans förstår vi mer och når vi längre!

Tankar om två av föreläsningarna...

Det talas mycket om vägar här i bloggen... Prof Stephen Heppell (media, pedagogik) talad också om en sorts väg. Hans rubrik var ”Get in the way of learning as little as possible”. En uppmaning till oss vuxna, pedagoger, föräldrar att visa vägen, jämna vägen och sedan hålla oss ur vägen när ungdomarna drar på gasen i sitt lärande... ja, kanske är vi där och bromsar lite när vi själva blir osäkra och inte riktigt känner igen oss. Då gäller det att ha tillit till barnen och ungdomarna och deras vilja att lära.

Han redovisade också forskning om bra lärerfarenheter. Vad är gemensamt för de goda lärtillfällen som de intervjuade berättade om?

Att faktiskt göra något (från konsument till producent), att göra det tillsammans med andra, att få stöd, att få dela med sig, att jag märker att jag lär mig, att det är lite svårt, att jag växer som person och att någon visar engagemang för uppgiften ….

Jag tänker att It är det redskap som kan användas för alla dessa punkter! Vilken tur :-) Men som Heppell också säger: ”It is necessery but not enough to give them a computer...”

Prof David Buckingham avslutade ju hela seminarieserien med en skarp kritik av skolans icke-digitalisering. A history of failed promises, teachers resist and then they are blamed. Schoolcumputer – oversold and underused. Men trots att skolan inte tagit till sig den nya tekniken lever barn idag digitala barndomar. En avgrund har öppnat sig mellan denna digitala barndom och skolan. Han varnade för edu-tainment som ett sätt att nå ungdomarna. Efter denna tuffa avhyvling av skolornas tafatta It-satsningar (som dessutom levererades med distinkt akademisk brittisk säkerhet) föreslog han en väg framåt. Hur ska skolan kunna ta initiativet igen? Jo, genom att utveckla elevernas critical and creative digital media literacy.

Begreppet literacy innefattar att med öppna men kritiska sinnen ta del av media, att kunna vara kreativ med media, att ha djup läsförståelse men också kulturell kompetens, att kunna läsa mellan raderna och tolka världen omkring sig. Att utveckla denna kompetens hos barn och ungdomar är ett av skolans viktigaste uppdrag enligt Buckingham.

Jag tänker att detta är den GPS (förr hade man väl sagt karta och kompass!) som eleverna behöver när vi skickar iväg dem längs vägen...

Det finns inget motsatsförhållande mellan pedagogik och teknik (om vi inte själva skapar det!) utan symbios - ömsesidigt beroende. Många har redan skrivit om detta i bloggen. Det ena kan inte ersätta det andra... men det andra kan inte heller ersätta det ena!

Tekniken utmanar idag pedagogiken:

History will judge us, they had these tools... what did they do with them?

Det blir nästan skrämmande att allt är möjligt. Vi behöver varandra mer än någonsin. Vi kan ge varandra mod att hålla oss ur vägen för lärandet. Att våga starta projekt som vi inte kan allt om själva! Att be om hjälp och att hjälpa andra. Det finns stort hopp i detta! Se bara på oss som nu bloggar för första gången...

Ann-Charlotte Rundström

IT kan hjälpa dig att förstå

IT bidrar till ett mer jämlikt lärande över hela världen. Nu kan även avlägsna delar av världen vara uppkopplade. Redan en dator i en skola uppkopplad mot Internet bidrar till det fria ordet och ger elever förutsättningar att söka kunskap

För yngre barn elever kan pekdatorn vara ett framtida naturligt redskap. Jag ser stora möjligheter där barn och elever kan undersöka bilder som de tagit på utflykter, förstora dem och i lugn och ro fascineras av detaljrikedomen och fundera över varför varje form, färg och funktion har sitt berättigande. Utan digitala lösningar skulle många vanliga funktionshinder som hörselnedsättningar bli stora hinder. Nu kan de kompenseras på naturliga sätt även i vardagliga miljöer.

Viktigt är att hela tiden utgå från verklighet med alla sinnena och efterarbeta iakttagelserna med hjälp IT.

Vi får inte bli bekväma eller rädda för naturen bara för att vi får nya redskap. Antalet personer som känner sig obekväma i vår natur har ökat de senaste åren. Det jag även såg i London var rädsla för snö. På skolgården hade de vuxna markerat några snöhögar med varningskoner istället för ta tillfället och gå ut och leka, skapa i snön, fotografera och detaljstudera inne klassrummet. It teknik är hjälpmedel för att förstå och även kompensera vad naturen skapat.

//Torbjörn Weihard

Intryck som förhopningsvis ger avtryck!

Att ha fått delta i studieresan till London och där fått uppleva Bett-mässan, besöka Leigh Technology Academy och lyssna till inspirerande föreläsare känns mycket stort. Under mässbesöket snurrade det i huvudet och jag hade svårt att sortera mina intryck. Det finns sååå mycket och det ger enorma möjligheter. Jag funderar på vad som kommer att vara bestående och kommer att ta plats i skolan. Vi är ju bara i starten när vi satsar på 1-1.

Skolan som vi besökte gjorde starkt intryck på mig. Inte bara för dess genomtänkta design med tekniken som en viktig del utan också för dess sätt att så tydligt kommunicera ut sina ledord samt tydligheten till elever och lärare om vad som förväntades av dem.

Vidare tänker jag på de möjligheter teknologin ger lärare och elever om de bara tillåter sig att utforska och använda dem. Läraren är ledaren och coachen som tillsammans med sina elever måste våga prova nya vägar till kunskap. Att mod behövs har nämnts i flera inlägg men hur kan vi hjälpas åt att ge varandra mod?

Jag har flera gånger gått tillbaka till de föreläsningar vi bjöds på och känner inspiration och hopp när jag reflekterar över vad som förmedlades. Kunskapssynen/elevsynen är den viktigaste delen för mig, inte så konstigt kanske för en specialpedagog. Därför känns det förtröstansfullt när man betonar vikten av att ta hänsyn till människors olika sätt att lära, vikten av goda relationer och att lära tillsammans. Tekniken används för att underlätta och inspirera till lärande.

Här i Falkenberg har vi våra IT-pedagoger som inspirerar oss och hjälper och manar på oss att lära mer om hur vi kan använda tekniken på detta sättet. Vilken fantastisk tillgång dessa personer är!

Margareta Wagnemark

Vår film om Bowes Primary School

Lite tankar kring Londonresan

Resan till London var mycket intressant, närmast överväldigande. En höjdpunkt var besöket på Leigh Technology Academy. Även BETT-mässan samt föredragen gav nya tankar. Föredragen var mycket inspirerande men det hade varit uppskattat med mera konkreta råd om hur man använder datorer så effektivt som möjligt i inlärningsprocessen. En viktig aspekt av resan var att man fick lära känna så många kollegor både från andra skolor samt inte minst från sin egen arbetsplats (gymnasieskolan). Vi ser fram emot studiebesök på grundskolor samt att det är bra med det ökade kontaktnätet inom vårt verksamhetsområde.

Många nya frågor och infallsvingklar har uppstått och vi tror att man löser dessa och analyserar dessa tillsammans, framför allt med sina reskamrater men självfallet med sina kollegor i arbetslagen. Eftersom vi diskuterar våra upplevelser så har vi även beslutat att skriva detta inlägg tillsammans.

Vi lärare är positiva till en ökad datoranvändning samt nya pedagogiska infallsvinklar. Men vi känner även att en del frågor behöver besvaras innan vi helhjärtat går in i detta projekt. Vi som reste till London är övertygade om att alla lärare (majoriteten) måste uppleva detta som något positivt för att uppnå ett positivt resultat.

• Vi behöver skapa en diskussionsgrupp inom gymnasieskoan.
• Hur löser man hårdvarufrågan samt infrastrukturen på skolan?
• Behöver varje elev en dator eller är det bättre med bemannade datasalar samt lektionsdatorer?
• Behöver det se likadant ut för de tre teoretiska programmen? (Mac/PC, datasal/en-till-en).
• Finns det pengar till mjukvara?
• Vad tycker eleverna om en-till-en projektet, finns det några data på detta?
• Leder detta till en bättre måluppfyllelse för verksamheten med fler datorer?
• Vad är tidsplanen för ett eventuellt genomförande?
• Kommer denna satsning att leda till lägre lärartäthet, neddragningar på andra områden?
• Är det budgeterat för att gymnasieskolan skall ta en större andel av kostnaden för leasingavtalet efter hand?
• Kontinuitet? Är satsningen förankrad över partigränserna i kommunen?
• Fortbildning för att lärarna skall kunna använda nya hjälpmedel på bästa sätt, är detta planerat för?

Som synes finns det många frågetecken att räta ut. Men vi vill poängtera att vi tror och hoppas att detta skall leda till ännu bättre resultat för våra elever.

Vad gäller de olika programmen SP, NV och ES så kan behoven av datorer se olika ut. Här måste man komma fram till den lösning som passar bäst på respektive program för att nå de uppsatta målen i gymnasieskolan.

Klas Broo, Joakim Rosendahl, Catharina Löfqvist

Tankar kring Londonresan

Det skulle bli väldigt intressant att få åka till London och få besöka en av de största mässorna för teknik som kan användas inom pedagogiken. Vi skulle även få lyssna på ett antal föreläsningar från människor som kom från olika delar av världen om hur de hade implementerat teknik och arbetade med dessa inom skolan. Detta var alltså inte bara datorer utan det rörde sig om mobiltelefoner, Ipods, digitala filmkameror mm, det vill säga teknik.

BETT-mässan var en överväldigande upplevelse. Det fanns så mycket att ta in så man jag blev lite ställd och visste inte riktigt vad jag skulle titta på eller vad jag skulle börja någonstans. I inledningen av resan så sa våra ledare åt oss att fundera på vilka ”glasögon” vi skulle använda oss av när vi gick runt på mässan. Alltså, vad var mitt mål med BETT, vad ville jag ha med mig därifrån? Jag arbetar som So-lärare på Söderskolan och har under en längre tid funderat på hur jag skall kunna göra So-ämnena mer lättillgängliga och intressantare att läsa. Jag vill försöka få in mer ”göra” för eleverna och inte bara ”läsa”. Med detta i tankarna tog jag mig in på mässan för att leta mig fram i labyrinten av människor, maskiner och ställningar. Det jag tillslut hittade var smartboards i alle handa utföranden och med skiftande kvalité och program. Ett i mitt tycke intressant hjälpmedel att använda i skolan. Dessa kostar dock en hel del pengar så det kommer nog att dröja ett tag innan jag ser något sådant på skolan. Vidare hittade jag några spel som verkade mycket intressanta. Ett av dem heter ”Global conflicts”. I detta spela så skall då spelaren röra sig runt i ett krigshärjat område. Spelaren är journalist och kan skriva ifrån olika synvinklar beroende på vilka människor spelaren intervjuar. Det fanns även arbetshäften med där eleven kunde skriva artiklar, svara på frågor och få mer information. Detta skulle göra att jag som lärare kan styra eleverna till att läsa och skriva utifrån olika perspektiv inom en konflikt för att sedan debattera och diskutera detta i klassrummet.

Föreläsningarna var givande och i mångt och mycket intressanta. Dock var det inte något direkt nytt som jag fick ta del av utan mycket hade jag hört eller läst om innan. Men trots detta så fick jag mycket inspiration och en del tankar och funderingar jag har haft grävdes fram ur de mer dunkla delarna av hjärnan. En tanke som slog mig under föreläsningarna var att många av de exempel som lyftes fram var från skolor som var byggda och organiserade på ett sätt där tanken kring teknik varit med från början. Även lärandet hade organiserats på ett sätt så att det skulle främja användandet av tekniken inom skolan. Det vi försöker att genomföra i Falkenberg är att implementera ett nytt verktyg i en befintlig organisation med befintliga tankar kring lärande. Jag anser ändock att vi har kommit en bra bit på väg i vårt sätt att tänka kring datorer och på vilka sätt vi kan använda oss av den nya tekniken.

Det stora utmaningen med en-till-en projektet som jag ser det är att hitta modet att släppa det man kan för att pröva något nytt, beträda okänd mark. Det gäller att hitta nya sätt att lära ut, eller som många föreläsare nämnde att guida sina elever mot ny kunskap.

/Conny Edman

Förändringsresan

Tittar ut genom bussfönstret och inser att ”nu är vi på väg”! Tänk att vi har fått möjlighet att starta upp år 2010 med en gemensam resa i förändringsarbetets spår! Vi, en grupp med både politiker och tjänstemän, med ett gemensamt uppdrag att hämta inspiration för att ytterligare utveckla våra verksamheter i kommunens skolor. Samtidigt har vi framför oss en möjlighet och inte alltför ofta återkommande chans att sitta ner och diskutera gemensamma frågor utifrån olika perspektiv, roller och infallsvinklar.

Vår resa börjar ”på riktigt” med en gemensam samling på Landvetter flygplats, där vi har en samling kring ett bildspel som handlar om vårt uppdrag, vår vision och våra gemensamma mål inför framtidens arbete.

Alla deltagare ombeds fundera på vilka glasögon var och en tar på sig under resan och vad vi bestämmer oss för att fokusera på med tanke på de verksamheter vi representerar och förväntas återkoppla till vid hemkomsten. När vi reser oss för att gå vidare mot väntande gate och flygresa till London ser jag förväntansfulla och positiva ansikten som med ett leende visar på all den energi som gruppen besitter. Detta kommer att bli en bra resa – hinner jag tänka, på väg in i flygplanet!

Londons tunnelbanesystem gav oss möjligheten att transportera oss snabbt och relativt enkelt till våra olika aktiviteter under våra utbildningsdagar. Som förstagångsbesökare slogs jag av det välorganiserade transportsystemet mitt i storstadspulsen och folkvimlet. Att ta sig till och från våra seminarier och mässbesök löpte förvånansvärt okomplicerat och enkelt.

Både seminarier och mässbesök gav inblickar och infallsvinklar som förstärkte pågående arbeten och ibland ställde gamla beprövade antagen på sin spets. Vi fick många uppslag och tankar som vi sedan delade med varandra i olika konstellationer och grupperingar under fikapauser och matstunder.

Efter tre intensiva dagar var det plötsligt dagen innan hemresa! Vi hade bestämt att vi skulle avsluta resan så som vi började, med en gemensamling samling, vi samlades i hela gruppen inför den stundande avresan morgonen därpå. Vad hade vi nu upplevt? Gruppen var överväldigande överens om att detta varit en fantastisk resa som infriat alla förväntningar och därutöver skapat nya kontakter över skol- och skolformsgränser. Vi var alla överens om att detta arbete behövde dokumenteras och diskuteras vidare ute i våra verksamheter. Under vår resa hade vi tillsammans skapat en ny plattform att tillföra det tidigare utvecklingsarbetet för att på så vis komma vidare på ”Förändringsresan” i Falkenbergs kommun.

Arja Holmstedt Svensson
Förvaltningschef
Barn- och utbildningsförvaltningen

Vision 2010

Barn- och utbildning i Falkenberg gör i år en nystart med visions och utvecklingsarbetet. Det här bildspelet används när vi berättar om vår vision ALLA SKA LYCKAS och vi gör det med uppmaningen TÄNK VIDARE! Än finns ingen speakerröst till bilderna men vi vill gärna dela med oss av dem ändå. Kanske kan de inspirera dig att tänka vidare :-)

BETT

Hej alla!
Nu har jag hunnit smälta en del av alla intryck och tankar som "anföll" mitt lilla huvud i London! Det var verkligen en givande resa och jag kunde ta med mig mycket, även om jag inte är den tekniska människan.

Vi har skrivit i sand, på pergamentrullar, på griffeltavla, med penna och papper, ja genom historien har vi haft olika verktyg att förmedla kunskap. Nu är vårt verktyg, DATORN, ett verktyg som ger våra ungdomar otroliga möjligheter att söka och förmedla kunskap. Ska vi i dagens samhälle inte ge ungdomarna denna möjlighet? För mig känns det ännu mer självklart att vi måste "hänga med" i våra ungdomars verklighet. Tekniken rullar fort, fort, det blev jag påmind om på BETT-mässan. Det är inte helt lätt att hänga med i svängarna och det är inte heller det tekniska delarna som intresserar mig.

Jag fick många bevis på att fastän vi nu har ett fantastiskt verktyg och teknik långt över min förståelse,så kan inget ersätta oss, vi som "en som går med", alltså en pedagog! Flera av föreläsarna poängterade vikten av att vi som pedagoger inte längre är "givare av kunskap utan handledare" . Vi ska handleda våra elever till att bli självständiga och kreativa kunskapssökare.

Givetvis måste vi ha pedagoger även i framtidens skolor, datorerna ersätter inte en människa. Pedagogik, metodik, värdegrund och bemötande, allt är fortfarande lika viktigt men på ett annorlunda sätt.

Då var det allt för denna gång, jag återkommer med fler tankar kring elever i behov av särskilt stöd!

3 Tankar om London

Tackar för en trevlig och inspirerande resa. Jag valde att starta en blogg för mina tankar om London. Var ju tvungen att lära mig att blogga också. Kommer att fortsätta med det. No, lärande och IT kommer det att funderas mer på...

Kolla på Nokenth

Hälsningar Kenth Gustafsson

En upplevelse

Denna resa var för mig en upplevelse. Inte bara för mig själv utan jag uppfattade att hela gruppen såg möjligheter och sätt som kan förbättra vår lärprocess i vår verksamhet.

Det var alldeles uppenbart att de som jag reste med hade stor behållning av seminarierna, skolbesöken och kanske även mässan. Så även för mig.

Vad det gällde mässan så visste jag att utvecklingen går fort och att det finns en uppsjö av It-teknik. Men att det fanns så mycket kunde jag aldrig föreställa mig och det kändes lite "sjukt".

Det är dock min fulla övertygelse att det är viktigt för skolans personal att komma och få se och uppleva det vi gjort. Min alldeles klara uppfattning är att vi måste tillse att fler får uppleva och känna denna "kick" som det blev.

För egen del hoppas jag kunna tillse eller i vart fall påverka till att det är bla sådant här vi skall kompetenshöja vår personal. Vid nästa tillfälle, förhoppningsvis senast 2011 skall det ut andra på detta eller något liknande. Kanske skall vi fortsätta med det tills det inte ger något mer. Om det nu kommer att ske?

Tack för att jag fick vara med!

Dahn Persson(S)

Inspirationskick!

Nu har det gått några dagar sedan vistelsen i London och man har hunnit smälta intrycken något. Resan var verkligen en 'teknologisk kick' - ända sedan dess har hjärnan gått på högvarv hur man ska kunna få in datorn ännu mer i undervisningen på ett kreativt sätt - och inte bara som en 'ersättning' som det pratades om i flera föreläsningar.

Det allra största intrycket har jag fått från skolbesöket till Bowes Primary school, jag och Christina Rosberg återkommer senare med reflektioner om det. Så länge kan jag säga att det fick mig att tänka att vi måste börja längre ner i åldrarna. När eleverna är yngre är de mer naturligt nyfikna och kreativa, för att inte 'ta död' på det så måste man börja där.

Bett-mässan kändes som en basar där inkastare slet och drog i en och ville visa den senaste tekniken. Här var mycket för yngre barn (som jag inte undervisar) och mycket för PC, vilket var synd. Men visst fanns det godbitar även här.

Med glasögon i bagaget

Hade den stora förmånen att agera lite av reseledare på turen. Otroligt roligt, lärorikt, inspirerande, trevligt, rörigt, tacksamt, tröttande och givande på alla sätt och vis. Tack alla goa, professionella medarbetare för att ni bidrog till en högkvalitativ studieresa! Och för att ni var så snälla mot reseledarpraktikanten J

Hela gänget var otroligt på G redan när vi samlades på Landvetter för en gemensam start på resan. Vi pratade om vår vision ALLA SKA LYCKAS, vikten av att TÄNKA VIDARE och om vilka olika sorters glasögon vi skulle använda för att fokusera och få ut mesta möjliga av det vi skulle få uppleva.

Själv var jag utrustad med en hel resväska med glasögon och jisses vad jag såg! Genom framtidsglasögonen fick jag bekräftat min bild av att en relevant skola för framtiden är tydligare, kreativare, flexiblare och mer inspirerande skola än den vi har idag.

Ledarskapsglasögonen kompletterade med en kristallklar bild av den enormt stora betydelsen av visionärt pedagogiskt ledarskap för att framtidens skola ska bli verklighet.

Genom föräldraglasögonen fick jag än en gång se hur livsviktigt det är att mina och andras barn får möjlighet att utvecklas till skapande, initiativtagande, kommunicerande, självständiga, trygga individer som tycker det är självklart att tänka vidare.

Pedagogglasögonen satte fokus på vikten av en förändrad kunskapssyn och hur vi värderar resultat, på vikten av att följa processer och hur betydelsefull lärarrollen är för att hjälpa eleverna att utveckla fler och nya kompetenser och förmågor.

Med skolutvecklarens glasögon på näsan såg jag det enorma värdet i nätverkande och samverkan mellan människor och kompetenser, något som väckte en hel del tankar. I en tillverkningsindustri förbättrar man produkter och produktivitet genom att investera i underhåll av sin maskinpark, olja och putsa, bygga om, reparera, förstärka och förändra. I skolan är det människor som är maskinerna i produktionen, pedagoger som ska leverera bästa möjliga produkter av högsta möjliga klass. Produkter som ska hålla en hel livstid! Att möta andra lärare och elever, besöka deras arbetsplatser, utbyta erfarenheter, bolla tankar, tips och idéer, se nya lärmiljöer, pröva olika pedagogiska redskap och ta del av forskning om skola och skolutveckling är en investering i världens bästa pedagogunderhåll!

Kristina Björn, IT-ledare BUF

Studiebesök på Leigh Technology Academy

Hela resan var väldigt inspirerande och det var roligt och givande att kunna diskutera med er andra i gruppen! Skönt också att det varade i flera dagar, eftersom vi vanligtvis bara ses korta stunder, a´en - två timmar, vilket inte ger samma "djup", eller kanske tyngd (?) åt ämnet! Nu kändes det verkligen som om jag fylldes med energi och lust att sätta igång fler projekt på hemmaplan!

Här följer ett litet bildspel från mitt skolbesök på LTA. Om ni vill se bildspelet i en annan version, besök min blogg Frökens funderingar. Bildspelet är gjort i PhotoPeach.

Leigh Technology Academy 2010 on PhotoPeach

En resa i lärande

Den här bloggen skapades för att ge möjlighet för alla som är intresserade att ta del av vilka erfarenheter, lärdomar, insikter och idéer en grupp lärare, skolledare, chefer och politiker i Falkenberg gjort och fått under en studieresa i januari 2010. Inläggen skrivs av alla de som medverkade vid resan och vi hoppas kunna dela med oss så mycket som möjligt av alla nya lärdomar och insikter.

Studieresan gick till London och under tre mycket intensiva dagar fick deltagarna möjlighet att besöka världens största mässa för IT och lärande, BETT-show, lyssna till föreläsare, delta i seminarier, besöka olika skolor i Londonområdet samt utbyta erfarenheter och nätverka med såväl svenska som utländska pedagoger, skolledare, forskare och leverantörer. Det gavs också utrymme för att utveckla samarbetet mellan våra olika verksamhetsgrenar grundskola och gymnasieskola och många nya kontakter knöts.

Det är vår föroppning att vi, genom att dela med oss, kan inspirera även dig som läsare att börja fundera mer över skola, kunskapssyn, lärande och vad som är viktigt för våra ungdomar och framtidens skola.

Varmt välkommen önskar hela gänget
genom
Kristina Björn, IT-ledare