På spaning, men sen då…

För mig blev resan till London ytterligare en viktig spaning in i den spännande utveckling som sker inom utbildningsområdet. Att vi lever i en tid då samhällsutvecklingen går i en rasande takt, inte minst den digitala, ställer helt nya krav på skolan. Vår förmåga att hänga med i den utvecklingen kommer att vara avgörande för skolans legitimitet i samhället. Elevernas tillgång till moderna verktyg och viktigast av allt, dess förmåga att använda dessa, är och kommer att vara en av de absolut viktigaste delarna i skolutvecklingsarbetet. Londonresan gav råg i ryggen och viktig kunskap för att jobba vidare med dessa frågor. Föreläsarnas analyser och slutsatser, skolbesöken, nätverkandet, samtalen med medresenärerna, BETT besöket, ja allt gav en bra mix av input som är svårslagen ur ett skolutvecklingsperspektiv.

Nu fortsätter arbetet på hemmaplan där vi har ett riktigt bra utgångsläge. Jag menar, Sveriges IT-kommun 2009, snart har alla elever i grundskolan från år 7 tillgång till en personlig dator, det är väl ett ganska bra utgångsläge! Att vi också har ett riktigt bra utvecklingsklimat på den pedagogiska sidan med modiga ledare och pedagoger är det som gör att utvecklingen verkligen tar fart. För att vi, i lilla landet Sverige ska stå oss i konkurrensen med omvärlden måste vi erbjuda våra elever en skola av världsklass, och visst är vi på G!

Jag tog en del bilder under resan, här kan du se dessa.

Anders Störby

Det är inte alltid så lätt...

Tja, vad är väl en podcast på nätet? Det kan ju vara fullständigt obegripligt och alldeles, alldeles förvirrande! Jag vet fortfarande inte riktigt vad det är, men det verkar vara fler som är osäkra, så jag känner att jag är i gott sällskap. Det jag lärde i London om detta, det får du se om du klickar på play. /Jennie

På spaning

- Voffor gör di på detta viset?

Det är en fullt berättigad fråga när skolfolk från Falkenberg åker till BETT 2010 i London. Vi är ju redan årets IT-kommun!

För mig är svaret lika enkelt som självklart.
- Falkenbergs skolor är en del av det samhälle vi lever i, IT-samhället. För våra elever är det helt naturligt att använda digital teknik för att umgås, lära, göra, leka... ...utanför skolan. I och med En-till-En har vi tagit ett första steg på vägen för att det ska vara naturligt även i skolan. Men det är bara första steget. Vi vill att alla barn/elever hos oss ska ha tillgång till en modern lärmiljö. Alltså åker vi till London för att spana och knyta kontakter med andra som har samma ambitioner.

Med tillbaka från mässbesöken har jag nya insikter om var tekniken står just nu och vad som kan finnas runt hörnet.

Mobilteknik, interaktiva skrivtavlor, pekskärmar, simuleringsverktyg...

...användarvänligt!

Från skolbesöket tar jag med mig tydliga, uttalade och synliga positiva förväntningar och självbilder.

Föreläsningen "Learning from the Extremes" gav mig råg i ryggen när vi bygger vidare på En-till-En. Skolförbättring är fortfarande viktigt, men för att möta våra elever måste vi lägga mer fokus på att lära på nya arenor, bland annat med hjälp av ny teknik.

Till syvende och sist tror jag ändå att det allra viktigaste var att vi var många som åkte och att vi fortsätter att jobba tillsammans mot det vi tror på. Trots att vi sett samma saker tar vi med oss olika bilder. En tänkare har en gång sagt "We don't see things as they are, we see things as we are."(Anais Nin).

Tillsammans förstår vi mer och når vi längre!

Tankar om två av föreläsningarna...

Det talas mycket om vägar här i bloggen... Prof Stephen Heppell (media, pedagogik) talad också om en sorts väg. Hans rubrik var ”Get in the way of learning as little as possible”. En uppmaning till oss vuxna, pedagoger, föräldrar att visa vägen, jämna vägen och sedan hålla oss ur vägen när ungdomarna drar på gasen i sitt lärande... ja, kanske är vi där och bromsar lite när vi själva blir osäkra och inte riktigt känner igen oss. Då gäller det att ha tillit till barnen och ungdomarna och deras vilja att lära.

Han redovisade också forskning om bra lärerfarenheter. Vad är gemensamt för de goda lärtillfällen som de intervjuade berättade om?

Att faktiskt göra något (från konsument till producent), att göra det tillsammans med andra, att få stöd, att få dela med sig, att jag märker att jag lär mig, att det är lite svårt, att jag växer som person och att någon visar engagemang för uppgiften ….

Jag tänker att It är det redskap som kan användas för alla dessa punkter! Vilken tur :-) Men som Heppell också säger: ”It is necessery but not enough to give them a computer...”

Prof David Buckingham avslutade ju hela seminarieserien med en skarp kritik av skolans icke-digitalisering. A history of failed promises, teachers resist and then they are blamed. Schoolcumputer – oversold and underused. Men trots att skolan inte tagit till sig den nya tekniken lever barn idag digitala barndomar. En avgrund har öppnat sig mellan denna digitala barndom och skolan. Han varnade för edu-tainment som ett sätt att nå ungdomarna. Efter denna tuffa avhyvling av skolornas tafatta It-satsningar (som dessutom levererades med distinkt akademisk brittisk säkerhet) föreslog han en väg framåt. Hur ska skolan kunna ta initiativet igen? Jo, genom att utveckla elevernas critical and creative digital media literacy.

Begreppet literacy innefattar att med öppna men kritiska sinnen ta del av media, att kunna vara kreativ med media, att ha djup läsförståelse men också kulturell kompetens, att kunna läsa mellan raderna och tolka världen omkring sig. Att utveckla denna kompetens hos barn och ungdomar är ett av skolans viktigaste uppdrag enligt Buckingham.

Jag tänker att detta är den GPS (förr hade man väl sagt karta och kompass!) som eleverna behöver när vi skickar iväg dem längs vägen...

Det finns inget motsatsförhållande mellan pedagogik och teknik (om vi inte själva skapar det!) utan symbios - ömsesidigt beroende. Många har redan skrivit om detta i bloggen. Det ena kan inte ersätta det andra... men det andra kan inte heller ersätta det ena!

Tekniken utmanar idag pedagogiken:

History will judge us, they had these tools... what did they do with them?

Det blir nästan skrämmande att allt är möjligt. Vi behöver varandra mer än någonsin. Vi kan ge varandra mod att hålla oss ur vägen för lärandet. Att våga starta projekt som vi inte kan allt om själva! Att be om hjälp och att hjälpa andra. Det finns stort hopp i detta! Se bara på oss som nu bloggar för första gången...

Ann-Charlotte Rundström

IT kan hjälpa dig att förstå

IT bidrar till ett mer jämlikt lärande över hela världen. Nu kan även avlägsna delar av världen vara uppkopplade. Redan en dator i en skola uppkopplad mot Internet bidrar till det fria ordet och ger elever förutsättningar att söka kunskap

För yngre barn elever kan pekdatorn vara ett framtida naturligt redskap. Jag ser stora möjligheter där barn och elever kan undersöka bilder som de tagit på utflykter, förstora dem och i lugn och ro fascineras av detaljrikedomen och fundera över varför varje form, färg och funktion har sitt berättigande. Utan digitala lösningar skulle många vanliga funktionshinder som hörselnedsättningar bli stora hinder. Nu kan de kompenseras på naturliga sätt även i vardagliga miljöer.

Viktigt är att hela tiden utgå från verklighet med alla sinnena och efterarbeta iakttagelserna med hjälp IT.

Vi får inte bli bekväma eller rädda för naturen bara för att vi får nya redskap. Antalet personer som känner sig obekväma i vår natur har ökat de senaste åren. Det jag även såg i London var rädsla för snö. På skolgården hade de vuxna markerat några snöhögar med varningskoner istället för ta tillfället och gå ut och leka, skapa i snön, fotografera och detaljstudera inne klassrummet. It teknik är hjälpmedel för att förstå och även kompensera vad naturen skapat.

//Torbjörn Weihard

Intryck som förhopningsvis ger avtryck!

Att ha fått delta i studieresan till London och där fått uppleva Bett-mässan, besöka Leigh Technology Academy och lyssna till inspirerande föreläsare känns mycket stort. Under mässbesöket snurrade det i huvudet och jag hade svårt att sortera mina intryck. Det finns sååå mycket och det ger enorma möjligheter. Jag funderar på vad som kommer att vara bestående och kommer att ta plats i skolan. Vi är ju bara i starten när vi satsar på 1-1.

Skolan som vi besökte gjorde starkt intryck på mig. Inte bara för dess genomtänkta design med tekniken som en viktig del utan också för dess sätt att så tydligt kommunicera ut sina ledord samt tydligheten till elever och lärare om vad som förväntades av dem.

Vidare tänker jag på de möjligheter teknologin ger lärare och elever om de bara tillåter sig att utforska och använda dem. Läraren är ledaren och coachen som tillsammans med sina elever måste våga prova nya vägar till kunskap. Att mod behövs har nämnts i flera inlägg men hur kan vi hjälpas åt att ge varandra mod?

Jag har flera gånger gått tillbaka till de föreläsningar vi bjöds på och känner inspiration och hopp när jag reflekterar över vad som förmedlades. Kunskapssynen/elevsynen är den viktigaste delen för mig, inte så konstigt kanske för en specialpedagog. Därför känns det förtröstansfullt när man betonar vikten av att ta hänsyn till människors olika sätt att lära, vikten av goda relationer och att lära tillsammans. Tekniken används för att underlätta och inspirera till lärande.

Här i Falkenberg har vi våra IT-pedagoger som inspirerar oss och hjälper och manar på oss att lära mer om hur vi kan använda tekniken på detta sättet. Vilken fantastisk tillgång dessa personer är!

Margareta Wagnemark

Vår film om Bowes Primary School

Lite tankar kring Londonresan

Resan till London var mycket intressant, närmast överväldigande. En höjdpunkt var besöket på Leigh Technology Academy. Även BETT-mässan samt föredragen gav nya tankar. Föredragen var mycket inspirerande men det hade varit uppskattat med mera konkreta råd om hur man använder datorer så effektivt som möjligt i inlärningsprocessen. En viktig aspekt av resan var att man fick lära känna så många kollegor både från andra skolor samt inte minst från sin egen arbetsplats (gymnasieskolan). Vi ser fram emot studiebesök på grundskolor samt att det är bra med det ökade kontaktnätet inom vårt verksamhetsområde.

Många nya frågor och infallsvingklar har uppstått och vi tror att man löser dessa och analyserar dessa tillsammans, framför allt med sina reskamrater men självfallet med sina kollegor i arbetslagen. Eftersom vi diskuterar våra upplevelser så har vi även beslutat att skriva detta inlägg tillsammans.

Vi lärare är positiva till en ökad datoranvändning samt nya pedagogiska infallsvinklar. Men vi känner även att en del frågor behöver besvaras innan vi helhjärtat går in i detta projekt. Vi som reste till London är övertygade om att alla lärare (majoriteten) måste uppleva detta som något positivt för att uppnå ett positivt resultat.

• Vi behöver skapa en diskussionsgrupp inom gymnasieskoan.
• Hur löser man hårdvarufrågan samt infrastrukturen på skolan?
• Behöver varje elev en dator eller är det bättre med bemannade datasalar samt lektionsdatorer?
• Behöver det se likadant ut för de tre teoretiska programmen? (Mac/PC, datasal/en-till-en).
• Finns det pengar till mjukvara?
• Vad tycker eleverna om en-till-en projektet, finns det några data på detta?
• Leder detta till en bättre måluppfyllelse för verksamheten med fler datorer?
• Vad är tidsplanen för ett eventuellt genomförande?
• Kommer denna satsning att leda till lägre lärartäthet, neddragningar på andra områden?
• Är det budgeterat för att gymnasieskolan skall ta en större andel av kostnaden för leasingavtalet efter hand?
• Kontinuitet? Är satsningen förankrad över partigränserna i kommunen?
• Fortbildning för att lärarna skall kunna använda nya hjälpmedel på bästa sätt, är detta planerat för?

Som synes finns det många frågetecken att räta ut. Men vi vill poängtera att vi tror och hoppas att detta skall leda till ännu bättre resultat för våra elever.

Vad gäller de olika programmen SP, NV och ES så kan behoven av datorer se olika ut. Här måste man komma fram till den lösning som passar bäst på respektive program för att nå de uppsatta målen i gymnasieskolan.

Klas Broo, Joakim Rosendahl, Catharina Löfqvist